Fiktivt hästporträtt med källgranskade rasfakta och AI-genererade bilder.
Två borstar ligger redo, men Stormur tittar åt ett annat håll. På en liten gård i Bohuslän börjar morgonen med blöt lugg, en kompis vid grinden och en ägare som har glömt var hon ställt kaffet.
Elin har tagit fram den mjuka borsten och den som brukar få loss torkad lera. Hon håller upp båda, som om det vore ett särskilt generöst erbjudande. Stormur lyfter huvudet, tittar förbi hennes axel och spetsar öronen mot hagen.
Den andra hästen har just ställt sig vid grinden. Det räcker för att göra borstsortimentet ointressant.
”Ja, hon är kvar”, säger Elin och vänder sig om för att se det själv.
Bakom den låga stallbyggnaden ligger rundade granithällar, björkar med gula löv och en smal glimt av vatten mellan träden. Det är oktober på västkusten. Gruset är mörkt efter nattens regn och det droppar från takrännan trots att himlen har ljusnat. På den lilla gården hörs en skottkärra längre bort och ljudet av en dörr som någon måste dra igen två gånger.
Stormur är nio år, en svart islandshästvalack på ungefär 140 centimeter. Han har inga vita tecken. Den långa pannluggen ligger snett över ena ögat, och när han vrider huvudet följer manen efter ett ögonblick senare. Pälsen ser nästan kolsvart ut i skuggan. Där morgonljuset når fram syns vartenda litet hår och några strån som blivit kvar sedan frukosten.
Elin börjar vid halsen. Hon har grimma och grimskaft på honom och står nära bogen med en mjuk båge på repet. Stormur vrider ett öra mot henne och fortsätter hålla reda på hagen med det andra. Efter en stund sänker han huvudet lite. Elin saktar ned borstningen och låter tystnaden vara.
Hon tycker särskilt mycket om de här små stunderna. Inte för att de alltid är likadana. Vissa morgnar står han och vilar. Andra gånger behöver han mer tid att titta på vad som händer runt omkring. I dag är det kompisen som upptar större delen av hans uppmärksamhet.
När Elin byter borste inser hon att kaffet inte står på avsatsen där hon tyckte att hon ställde det. Hon tittar mot dörren och sedan på den tomma kroken bredvid.
Koppen visar sig stå på fönsterbrädan inne i sadelkammaren, precis bredvid hennes ena handske. Hon lämnar den där tills hon är färdig. Det blir ljummet kaffe igen, men åtminstone vet hon var det finns.
Efter borstningen går de en kort promenad längs gårdens grusväg. Elin går vid sidan av honom, och när de passerar björken får hon ett gult löv på axeln. Stormur stannar till vid svängen och tittar mot gården. Hon stannar också. En stund senare går de vidare, med grimskaftet fortfarande löst mellan dem.
Vägen följer kanten av en äng. Vattnet syns tydligare här, ett gråblått fält bakom den låga höjden. Elin hade först tänkt gå längre men väljer den korta vändan. Hon har gott om sådant som behöver bli gjort hemma och vill inte förvandla morgonen till en tävling med klockan.
På hemvägen går Stormur med öronen framåt. Elin hittar en liten sten i skon och får stanna för att rätta till den. Det är ungefär den dramatik den här utflykten innehåller.
Tillbaka vid hagen tar hon av grimman och stänger grinden ordentligt. Stormur går bort mot sin kompis och stannar vid samma gräsremsa som före promenaden. En vindpust flyttar pannluggen från ögat. Där står han en stund med hela huvudet synligt, innan han böjer sig ned och bilden blir mest man igen.
Elin hämtar kaffet. Det är kallt nu. Hon dricker det ändå, lutad mot väggen, medan Stormur betar en bit bort. Morgonen har inte gett henne någon stor berättelse att dra vid middagen. Bara en kort promenad, två använda borstar och den där stunden när han sänkte huvudet under hennes hand.
Det är den hon kommer att minnas.
Om rasen
Islandshästen har sitt ursprung på Island. FEIF beskriver en ofta kompakt, rektangulär kropp, riklig man och svans samt tät vinterpäls. Exteriören varierar mellan individer. Svart är en av rasens vanliga färger; Stormurs färg och hans cirka 140 centimeter är valda individuppgifter i porträttet, ingen standard som alla islandshästar ska likna.
Rasen har fyrgångare och femgångare. Utöver skritt, trav och galopp finns tölt, och hos femgångaren även flygande pass. Tölt är en fyrtaktig gångart utan svävmoment. Stormurs gångartsförmåga är inte fastställd här; bilderna visar stillastående och bete.
FEIF:s avelsmål lyfter en frisk och hållbar ridhäst med naturlig balans. Stormurs sätt att vara hör till honom i berättelsen och säger inte hur varje islandshäst fungerar med varje ryttare.
Källor kontrollerade 8 oktober 2026:
FEIF Rules and Regulations 2026, G3.1, G3.2.4 samt B5 (exteriör, färg, tölt och avelsmål)
Svenska Islandshästförbundet: fyrgångare och femgångare
Maja · rid.se